Something's never change

Varför denna tisdag, tjock blir man, JAPP det blir man, ni hör ju bara på namnet FETtisdag.
Idag har vi kollat blodgrupper, och jag har varit hemma i barndomshemmet.
Helt sjukt det känns,
att komma hem där man bott sedan man var 5
och verkligen känna sig hemma.
så avslappnad och härlig,
att rota i skafferiet som vanligt,
och känslan av att gå upp på ens gamla flickrum
och tro att man ska spendera natten där,
att man kan falla tillbaka i rutinerna så lätt.
och hur jag känner att allt är fel
bara för att mamma flyttat vaniljsockret
till skafferiet istället för att ha det i krydd&teskåpet.

Det jag tänkte på häromdan när jag la mig i sängen igen,
är känslan som jag brukade få som barn efter att ha suttit så länge i bilen
från lit, som ligger två mil härifrån,
det tog sådan lång tid att man alltid somnade i bilen
nu går det helt plötsligt på 20 minuter,
men då det tog ju timmar att komma dit eller hem....
Iallfall så somnade jag alltid på vägen hem från antingen lit, mormor & morfar eller någon annanstans
man var så frusen och kall när man gick ut ur bilen,
och så trött att man aldrig orkade borsta tänderna
oxå la man sig i sin kära säng uppe på rummet,
lindade in täcket sådär korvaktigt som jag gjorde häromnatten.
knöt händerna, lade sig i fosterställning
med dom knutna häderna mellan knäna,
och somnade sakta in samtidigt som värmen sakta kom tillbaka.....

en annan nattlig rutin från barndommen,
var när mamma och pappa brukade köra "skottkärran" med mig och min bror
från köket på nedervåningen till något av våra rum på övervåningen,
(ni vet när någon tar tag i ens ben och lyfter, sedan går man på händerna fram).
Iallafall så brukade jag och min bror även turas om i vilket rum våran far skulle läsa godnattsaga.
och min pappa inledde alltid varje saga sin mjukaste mysigaste röst och sa:
" tyssssssstnad.... och lev dig in i sagans värld" och sen började han läsa.  ååhh, ÄLSKA :)

dom kvällar han inte läste, gick han in på respektive rum och sa godnatt och småpratade en stund,
han började alltid med Ludvigs rum
för han visste att det tog längst tid att vara inne på mitt
jag ville helt enkelt inte låta honom gå.
Han brukade bädda in oss som en larv i en puppa, bara huvudet stack upp,
och sedan lekte han korvgubbe. oxå sa han "MOS MOS MOS MOS MOS!"
oxå duttade han på korven som då var jag,
sedan fortsatte han med " SENAP & KETCHUP, SENAP& KETCHUP"
och då drog han på i rörelser som om han smetade på senap och ketchup.
det var helt klart dagens höjdpunkt för mig,
trots att han ibland inte ens var hemma när jag skulle sova.
men alla dessa stunder överväger liksom dom kvällarna
jag bara pussade på fotot under kudden och sa godnatt.

Jag skulle kunna berätta så mycket mer,
men det skulle ni aldrig orka läsa, om ni ens orkat läsa detta.

Min pappa är min idol, även fast han gjort så mycket dumt i sina dagar
så överväger ändå dom här små stunderna som varit så full av glädje och lycka
ALLT verkligen ALLT!
Jag älskar honom över allt :) <3
pappa

Kommentarer
Postat av: jullan

jag blir helt sentimental och började nästan gråta

fyfan vad jag känner igen allt det där

bo själv suger

jag saknar att gå ner till skafferiet sent på helgkvällarna och mötas av hundarna som man fick schyssa åt att inte väcka mamma och pappa

åååh julia saknar! :(

2009-02-24 @ 22:20:10
URL: http://juliaeatworld.blogg.se/
Postat av: linn

jag hatar att växa upp!

2009-02-26 @ 17:19:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0